GAMLA TIDER I SKÄLSMARA-SÄBYOMRÅDET

Field of Flowers

1700-TAL

Ryssarna härjade och brände allt de såg i skärgården på 1720-talet. Några mindre uthus i Skälsmara by blev trots allt kvar och är nu den äldsta kvarvarande bebyggelsen i vårt område Det påstås att ryssarna var litet försiktigare i Skälsmara därför att det fanns en vägkrog där. Krogen är borta sedan länge men Calle Wincrantz har kvar krogbänken.  Att den finns kvar beror kanske på att hustru Annas farfar, Fredrik Norman, var ålderman i byn.  Krogen låg intill och norr om vägskälet Eknäsvägen-Östernäsvägen. 
År 1745 finns notering om att sex bondgårdar fanns i Skälsmara-området.

Om sägnen om Brudberget uppstod på 1700-talet eller tidigare vet vi inte. Den handlar om att en luffare blev arg när man inte hann med honom på Skenora gård eftersom man hade bråttom att förbereda för bröllop och väntade brudparet. Luffaren sa: Då får ni vänta förgäves! En version säger att brudparet därefter dog när berget rasade över dem, en annan version att bruden inte ville gifta sig utan sprang in och gömde sig i berget för att sedan aldrig återfinnas.

1800-TAL

Från mitten av 1800-talet fram till 1869 fanns en optisk telegraf på vårt Telegrafberget med luckor, som genom att vridas på visst sätt kunde föra meddelanden vidare från telegrafen på Runmarö och vidare via Älta-telegrafen till Stockholm.

grona-villan.jpg
norrgarden.jpg

1900-TAL

Omkring sekelskiftet byggdes mycket nytt på gårdarna i Skälsmara. Norrgården, Södergården (nedbrunnen men återuppbyggd), Lillstugan, med välbevarat uthus.


I paret Erikssons Oppstugan fanns en  telefonstation installerad på 1910-talet med några enstaka telefonlinjer.  Han var trädgårdsmästare på Ängsviks Gård och hon skötte den lilla växeln. 
Rättsväsendet representerades hos oss under början av 1900-talet av fjärdingsman Gustaf Andersson som bodde i Nystugan.